Allkristen Gemenskap i Umeå

 

 

 

Från Kenneth Henriksson, Kvevlax (Vasa) Finland

Min Jesus lever!

En kort berättelse om ett Herrens hälsomirakel för en liten förtvivlad människa.

Jag överraskades i augusti 2015 med ett besked från sjukhuset att komma på ytterligare undersökning efter en tidigare rutinartad undersökning.

Man ville ta kontraströntgen av området kring urinblåsan. Läkaren sade efter en okulär granskning med hjälp av cystoscopi att detta troligen är en cancerväxt. Det går inte att operera på grund av vissa orsaker, vi kan vara tvungen att ta bort hela blåsan. Svaret kom snabbt tillsammans med kallelse till operation den 8 september. Det var en cancerväxt i urinblåsan. Jag blev mycket bekymrad och överraskad, som man säger på engelska: I was scared! Det brukar ofta sägas, hur drabbade detta mig? Så även jag! Situation inför 8:e september är alltså: jag har cancer som man inte kan operera bort, utan hela blåsan tas bort. I detta läge berättade jag för många vänner och gemenskaper om mitt böneämne. Jag var på många helandemöten bl.a. i Kvevlax missionskyrka och i Elim Kvevlax. Jag sände mitt böneämne även till internationella kontakter och internet sajter både direkt och via vänner. Min goda vän Kjell Samuelson berättade om AKG i Umeå, så jag kontaktade även AKG och Tom Granberg. De var för mig då okända.

Man har bett för mig på många håll i Österbotten, på Öland, i Västerbotten och även i Norge, Minnesota, Florida, Phoenix och tom. i Pakistan.

Vi var en kväll hela familjen till förbön i Kvevlax missionskyrka, för att offentligt proklamera på vem vi tror.

”Jag är så glad och tacksam för helandemötena och all förbön i missionskyrkan.”

 

Jag kom till pro-operativa infon den 3e september, helt scared. Där berättade de för mig att det blir cystoskopisk operation, mm info. Ni må tro hur lättad jag blev! Man kommer inte att kapa bort min urinblåsa, jag behöver inte få en "påse på magen"!

Tack Jesus!

Jag kom till operation och var överraskande lugn. Urologerna var försenade så väntan blev lång. Men på eftermiddagen blev det min tur. Jag bad en bön om att Jesus skulle komma in i operationssalen och leda operationen rätt, sen klev jag upp på operationsbritsen. Det gick rätt snabbt vet jag i efterskott. Urologen berättade för mig två gånger att operationen gick mycket bättre än han alls hade kunnat föreställa sig. Vi fick nog bort allt, men vi ska se hur det blir, inget definitivt löfte av urologen. Jag återhämtade mig på några timmar över natten och åkte sen hem. Inga besvär under konvalescensen, allt gick bra.

Tack Jesus!

Jag behövde inte få någon behandling, men väntade scared på analysrapporten. Det blev så bekymmersamt att jag fick förskräckligt ont i magen av oron, som stundtals var ångest.

Sen kom svaret där det stod att läsa att det var "high grade cancer". Vi grät förskräckta av besvikelse. Många vänner bad oupphörligt för mig under den tiden.

Sen väntade jag på kallelse till kontroll, det blev den 9 december. Urologen sa att det ser bra ut, men du måste ju minnas att du har haft "high grade cancer"! Man tog provbitar från operations-stället. Och vi väntade på svar och förlitade oss på vad urologen hade sagt.

Jag berättade om min situation en kväll igen i missionskyrkan och jag upplevde då något fantastiskt underbart, en obeskrivlig härlig känsla av Herren Jesu närvaro genom den Helige Ande under tiden vi sjöng sången Min Jesus Lever. Där var också en violinist som spelade i Anden, just i den sången och även i flera andra sånger. Jag har aldrig tidigare upplevt sådant.

Tack Jesus!

Jag var lugn under december men blev stundtals väldigt orolig i början av januari. Hur ska det bli?

Svaret kom 11 januari med ett härligt besked! Svaret löd: Inget elakartat konstaterades i analysen!

Ni må tro att vi jublar hemma hos oss!

Jubla med oss! Ge Herren Jesus äran!

Tack Jesus för ett mirakel!

All ära till Herren Jesus!

Tack till ALLA för många förböner!

Jag lärt mig lita på Hans Ord!

Kenneth

Ps.

Be gärna för min arbetssituation, ett jobb.